Jag tycker att vi har hållit på med det här hela vårt hus-liv. Riktigt så illa är det kanske inte, men det KÄNNS som om det alltid är lite halvkaos och som om det aldrig blir riktigt klart. Byggdammet hinner knappt lägga sig förrän det är dags igen.
Om jag är trött på det? Jovars. Det där harmoniska hemmet där var sak har sin plats tycks vara en utopi. Bjuda hem folk utan att tokstäda/halvskämmas likaså.
Snart börjas det igen. Mellandagarna ska vi ägna åt att flytta runt möbler, ungar och föräldrar. Vi ska åter igen göra sovrum av skräprummet. Hur nu DET ska gå till- det är fortfarande inte heltömt efter badrums- och vardagsrumsrenoveringarna, och riktigt i ordning har det inte blivit sen vi flyttade ner i vårt nya, fina sovrum våren 2009. Den blivande åttaåringen ska få flytta in i vårt nuvarande sovrum. Sliter i mitt pryl-hjärta att lämna det ljusa, tysta rummet med tapeterna som jag är så kär i. Barnens rum ska få en rumsdeleare så att det blir två lite mindre rum. Dottern får hålla tillgodo med den del som får fönster. Där har hon prinsesstapeter sen tidigare, så det känns lämpligt. I den andra delen får det bli "arbetsrum" så länge. Sen nån form av tv-hörna.
Vi kör bara flytten under "lovet". Målning, tapetsering och fiff får anstå tills det blir andra lediga dagar.
Nästa STORA grej blir att dela av matrummet så att lillsonen får ett eget litet rum. Då måste vi också riva väggen mellan matrummet och det helt nyrenoverade vardagsrummet. Inte för att han behöver ha ett rum än på nåt år, men ÅH vad jag inte har lust alls med fler byggen. Både matrummet och vardagsrummet har vävspända originaltak som jag så gärna ville ha kvar, men med en ny vägg och med en vägg som rivs så ryker taken. Värdsliga ting, visst, men man kan väl få ha lite hangups på sånt också?
