Nu är det bara kaos!

Kenny hade ju lovat att köket skulle skruvas upp igår. Ola kom hem mitt på dagen, och på min messade fråga "hur går det på Mullbärsvägen?" kom svaret "snart klart".

När jag kom hem på eftermiddagen var alla kartonger borta och alla stommar uppe och Kenny höll precis på med bänkskivan. De putsade klart murstocken och kånkade in kyl och frys i köket innan de gick, så nu kommer vi fram igen. SÅ skönt.




Inte en kartong i sikte! Och morgontvbarnen slapp klättra. : )

Kenny och kompani kommer på fredag igen. Elkillen måste hit och fixa, så han är väl den trånga sektorn just nu. Eftersom vi kan återgå till ett "normalt" liv utan kök nu igen känns det inte längre som PANIK. De får väl hålla på till 28 maj om de måste.



Såhär ser köket ut när man tittar in från hallen. Man ser mest bara kylen som står mitt på golvet. Å andra sidan är det ju en välllldigt snygg frys.


Fotat genom fönstret. Som sagt- stommar uppe. Bänkskivan är på plats och är just nu förvaringsyta.

Enda smolket i glädjebägaren är att vi fått standardskåpet för ugn och mikro och inte det som vi bestämde för att få upp ugnen i bänkhöjd (skåpet utan luckor mitt i bilden). Men vi kommer få in ugnen och mikron "provisoriskt" i väntan på att vi får rätt grejer, och så får de komma och ommontera. Känns som ett ganska litet problem, faktiskt.

KAOSET på Mullbärsvägen

Sen köket kom förra tisdagen har det sett ut såhär hemma hos oss:



Vardagsrummet sett från hallen och sett från altandörren. För att komma ut i rummet fick man kliva över bänkskivan. För att komma till TV-soffan fick man kliva över bänkskivan igen. Vilka tittar mest på TV här? Jo, dem med fem- och sexårsben...

Hallen. Dörren till höger leder in till husets numer enda toa. Den dörren gick inte att öppna helt...

Ser ni den lilla strimman av ljus i hörnet? Där står kylen. Man fick snedda sig fram till den... BAKOM alla kartonger står allt porslin som vi ställt där för att kunna ha det tillgängligt under bygget. Eh. Efter en vecka var jag inte bara sur. Vi snackar pH ca 1. Så när jag kom hem i tisdags och golvet visserligen var klart men inte ett enda litet skåp uppsatt ringde jag till Kenny. Var förmodligen sådär diplomatisk... Men han sa att "vi hinner få upp skåpen imorgon". Måttlig skepsis snarare än jubel från min sida...

Halvfullt eller halvtomt?

Igår skulle de lägga golv. Och visst hade de gjort det. I alla fall halva. Jag hade nog trott att en arbetsdag skulle räcka för att lägga in ett 12 kvm golv, men fel hade jag.



I morse sken solen i Bromma, så jag bytte svarta jackan mot en beige. Enligt lagen om min vanliga tankspriddhet låg plånboken kvar i den svarta jackan, så det var bara att åka tillbaka från dagis, det, och hämta plånkan.

Jag gick igenom mina jobbmail hemma. Kvart i nio lämnade jag huset, och då hade ingen kommit än. Om de börjar jobba vid niosnåret och går vid två-tretiden som de har gjort när jag har varit hemma är det inte så konstigt att de aldrig blir klara.

Nu har köket stått hemma hos oss i precis en vecka. Ola sa att "de har i alla fall öppnat några kartonger, så de har nog börjat planera".

Kenny har ju sagt att de skulle börja skruva upp köket idag. Det känns som om att de kommer hinna få upp ca 1 skåp...

Lite morr, men i alla fall besked

Kom hem strax före tre för att byta jobb-byxor mot gårdsröjarbyxor till dagisets gårdsdag. Inte minsta lilla hantverkare hemma. Fast de har varit här, för locket till toan var uppfällt.

Ringde O och gnällde. O suckade och messade Kennys tfnnr. Och jag ringde. Målare ska komma imorgon, golv på måndag och köket ska skruvas upp på tisdag. Va bra! Då kan vi vara hemma i KristiHim. En långhelg i detta vansinneskaos är omöjlig, känns det som, så farmor o farfar hade kunnat få oväntat besök... Det känns bara som om denna helg kan bli en prövning nog. Man får gå sidledes till kylen, kliva över bänkskivan för att komma ut i vardagsrummet och kliva över den igen för att komma till TVsoffan.

Ser- för en gång skull- inte enbart fram emot helgen. Det verkar knappt ens bli grillväder...

Bara lite morr

Det står en kylskåpskartong i vår hall, det är grejer i vardagsrummet och matrummet är så fullt att vi får slingra oss fram till kylen. Och byggarna var där till halv tre- i bästa fall- igår.

Köket SKULLE ha kommit i slutet på denna v, så jag FÖRVÄNTAR mig att de är färdiga med ytskikten denna v, så att de kan skruva upp köket må-on nästa vecka.

Det ska bli spännande att se om det hänt något mer när vi kommer hem idag.

...inte lika vacker syn...

Kök med gamla dörren igensatt. Det är OK. Men sen... Vardagsrum? Man kommer knappt fram. Och längst till höger: gamla matrummet. Vi kan säga så här att vi når i alla fall fram till kylskåpet. Men det porslin och de kastruller som inte är i diskmaskinen, de står där de står. Försökte förgäves nå muggarna till en eftermiddagskaffe, men nej.

Kenny och hans kollega drog vid två-halvtre. I min enfald trodde jag att de skulle komma tillbaka. Jasså, inte det?!

Nu börjar det kännas som om vi kan det här, och jag tror inte ens att kulmen är nådd. : )

En vacker syn

Köket skulle levereras kl 0800 idag. Gamla matrummet skulle vara tillfällig förvaringsplats, så vita bordet åkte ut till lilla soffan, gamla soffbordet parkerades under (?!) pianot och mormors soffbord står framför TVsoffan. Frysen är inkopplad vid lilla soffan och spisen står vid fönstret. Nu får vi knappt själva plats i vardagsrummet...

Kenny lovade mig förra veckan att "jo, vi är här då, så vi kan ta emot", och Ola har fått honom att bekräfta det också. Fem över halv åtta kom lastbilen med köket. Men ingen Kenny. Ola ringde honom. Han var kvar hemma... Kommentaren? "Oj, är de redan där? De skulle ju komma mellan åtta och nio?!". Jo, kanske det. Men hur skulle han hinna från Gröndal på tjugo minuter för att vara hos oss vid åtta.

Vi har ju planerat efter att han skulle vara där och fixa, och jag behövde komma till jobbet och hinna jobba lite innan jag ska till tandläkarn, och ikväll är det fotboll, så det finns inget glidutrymme i andra änden av arbetsdagen heller. Så vi lämnade dem och åkte till dagis, men sen åkte vi hemom igen och gav dem en nyckel. Det hade ju inte känts jättekul att fundera över om Kenny hunnit fram innan Noblessakillarna drog, och olåst ytterdörr mot gatan är lite väl spännande för min smak...

Nåja. Köket är under leverans och nu hoppas vi bara att allt är med och att det är rätt luckor. När vi åkte iväg efter att ha lämnat nycken stod ett typiskt lantkök på flaket, så lite orolig blev man ju...

Vi hoppas också att elektriker och rörmokare kommer när de ska, att golvet snart är på plats och att köket monteras så att vi kan flytta in till Kristi Him. Det SKULLE kunna gå. Kanske.