Harry Potter i soffan med familjen. Magen hade varit spänd- som i en lång sammandragning- hela dan. 20.44 kom något som helt uppenbart var en 30 s lång värk. Tre minuter senare en till. Och en till. 4 stycken kom på 13 minuter. Alla lika korta men absolut kännbara nog att kräva lite andningskoncentration.
Sa till O att "du får ta nattning och kök, verkar det som". Han sa "oj, vi ska nog ta in kaninen".
De såg klart filmen, jag duschade och tänkte att "nu stannar det". Icke. Var tredje minut, 30 s långa. När skulle det börja på riktigt då?
Jag mös med barnen en stund i stora sängen innan de la sig och sa "Är inte vi hemma imorgon när ni vaknar så är mormor det". R sa "kommer bebisen nu?" Jag sa "kanske, vi får se".
2245, ringde jag till KS. Fortfarande samma korta värkar, men precis innan jag ringde henne upplevde jag att djupandning inte riktigt räckte längre. Vi skulle avvakta lite, men om vi INTE kom inom 2 timmar skulle vi ringa igen.
Vi ringde mamma. Hon sa "ska jag vara beredd att komma inatt?". Vi sa "Nä, O hämtar dig nu". Jag insåg att jag ändå inte skulle vilja vara kvar så länge hemma. Det gick inte att ligga ner längre- jag vaggade runt och lyfte magen med händerna när värkarna kom. Medan O var borta insåg jag att nä, nu åker vi, så jag väntade utanför grinden när de kom.
Vaggade bort och luktade på rosorna vid infarten. Syrenerna är ju redan överblommade!
Så körde vi mot KS. Av säg 20 trafikljus var det rött ljus i 18. Men HALLÅ.
O parkerade bil och jag fick komma in direkt.
30 sekundersvärkarna fortsatte var tredje minut. Jag var öppen 4-5 cm när vi kom in vid halv tolv. CTG-kurvan var bra, och tio över 12 kom vi till ett förlossningsrum. Tio minuter senare fick jag äntligen lustgas. Världens bästa uppfinning!
Vi blev lämnade i fred. Lustgasen och jag umgicks flitigt- det var ju inte så långa pauser mellan värkarna. Gick upp för att gå på toa kanske kvart i ett. Det gick ju inte. Värkar utan lustgas är inte mysigt, så jag skyndade mig tillbaka.
Väl tillbaka hos mitt halmstrå- masken- kom värkarna intensivt och 0052 kom första skjutsen vatten. O ringde och BM kom. Mer vatten- bajsfärgat. Jag tänkte "Jävlar" för nu skulle vi inte få komma hem snabbt.
Sen var det inte till att tänka så mycket mer, för sen var det liksom dags. Och kvart över ett, efter inte många krystvärkar kom bebisen ut. En liten, fin, rosig pojke med alldeles runt huvud. Precis lika söt som storebror, och lika snabb att skrika som storasyster.
Välkommen till världen, lilleman!
Vid halvfyratiden fick sonen och jag flytta till ett dubbelrum där en mamma bodde med sin lilla flicka. O fick åka hem. Det var ju väldigt snopet att sitta där med sitt lilla mirakel och alla hormoner och ingen pappa att dela timmarna med!
Å andra sidan- att ensam få sitta och snusa och klämma på klappa på en nyföding är oerhört lyxigt.
Vid halvfyratiden fick sonen och jag flytta till ett dubbelrum där en mamma bodde med sin lilla flicka. O fick åka hem. Det var ju väldigt snopet att sitta där med sitt lilla mirakel och alla hormoner och ingen pappa att dela timmarna med!
Å andra sidan- att ensam få sitta och snusa och klämma på klappa på en nyföding är oerhört lyxigt.
