Sitt vackert?

Vad ska man hitta på med sina lediga dagar?
Man tar ett fd barnrum, numera åter matrum, där element och fönsterkarmar är gulmålade för att matcha barnrumsbården som är borta sen två år. Man tar också matrumsstolarna (handgjorda på Långholmen för sissådär 50-60 år sen, omklädda - 06 av undertecknad. Det är fasta sitsar och det är VÄ R D E L Ö S T  när man ska försöka byta tyg...). Sen tar man gamla gardiner som syddes till matrummet i Enköping nånstans 99-00.

Slutligen tar man fram Trotjänaren, en Husqvarna från tidigt sjuttiotal. Och sen kan man roa sig en hel dag.

Stolarna. De är skavda och dana, och beige var väl kanske inte optimalt med småbarn i huset... Överdragen var gjorda i samma tyg.

Gardinerna. Det var sån gul färg i rummet där de hängde, så det var inte så gräsligt som man kan tro. Jag är mest impad av att jag SYDDE upphängningshankar och MÖNSTERPASSADE dem. Hade nog för mycket tid...

Det färdiga resultatet. Inte så tjugohundrataligt, men lite stryktåligare än det beiga och helt klart ton-i-ton med fönstret och elementet!

Lolo Carter skulle förmodligen begå harakiri hellre än vistas i vårt omstajlade rum. Å andra sidan skulle jag hellre skicka möblerna på facelift inkl sprutmålning än göra en egen facelift, och den prioriteringen skulle kanske inte hon göra?

Facelift här och där

Igår målade jag hallväggen första vändan när barnen somnat och O planerade nattävling. Först såg den ilsket åttiotalsaprikos ut, men sen torkade den till en mer tjugohundrigt tegelorange. Samma färg som finns i tapeten som kom upp i julas.

Idag målade jag väggen en gång till. Dörrfodren som varken blev bytta eller målade i julas fick en omgång färg från burken som förblev oöppnad vid förra veckans vardagsrumsrenoverande. Gamla badrumsdörren i källaren skulle också bli vit, tänkte jag. En raid i verkstan avslöjade vit inomhusgrund. Perfekt. Så dörren är numer grundmålad och sen målad med två strykningar. Skönt!

Det kliar i fingrarna efter att få rolla väggarna i hallen där nere också med färgen som är kvar från hallen och kanske köpa lite grå golvfärg så att man slipper se skavet.

Vardagsrum, del I

Barndop med trevlig präst, fantastiskt fika i soldränkt, ljus villa med gott om plats för alla gäster. Och så, tillbaka till gula huset för taktiksnack över en nyuppfunnen köttfärspaj.

När barnen lagt sig röjde vi bl a bort TVn.

Morgonen den 26 september kom renoveringsfirma Eriksson och Eriksson med hinkar, papp, penslar, kläder, plast. Och en fast beslutenhet att ansiktslyfta vårt vardagsrum.

Möblerna föstes ihop mitt på golvet, hyllinnehåll rensades ner i pappkassar, kornischen skruvades ner, kristallkronan fick hänga på altanen istället. Slipning vidtog.

O och jag träffades kl 13 vid Alviks Måleributik. Jag fick direkt syn på en rulle med tapet jag tyckte såg lovande ut, men vi gick vidare till stället med provbitar. Efter några genombläddringar återstod två tapeter, en för 800 kr rullen och en för 400. Det fick bli den för 400, och det visade sig vara högst densamma som jag fått ögonen på när vi kom upp för trappan!

Vi köpte takfärg och hallfärg och snickerifärg, och vi var nog klara på en halvtimme!

Så innan måndagen var över var elementet och taket målat och fönstren var tillsnyggade invändigt.

På tisdagen tapetserades det mesta. Några ytor ovanför dörrar blev kvar. Jag hann köpa 4 par skor på 40 minuter i Barkarby medan tapetserarna höll ögonen på lilleman. Sen hämtade jag våra två barn och två låneflickor inför kvällens gympa. Puh. Jag uppfann två efterrätter och hann sen inte smaka dem eftersom jag skulle på möte med grannföreningen.

Gamla tapeten!

På onsdagen lämnades barnen av sin pappa, men redan på förmiddagen fick jag gå dit ändå eftersom R var "hängig och varm". Jahapp. Hem med honom, göra kardemummakaka- han var så sjuk att han åt nästan en fjärdedels kaka själv- cykla och hyra film. Perfekt- jag kunde lägga vantarna på en kopia av fjärde Pirates-filmen som släpptes på dvd just den dan. Den skulle sparas till fredagen när pappavar på konferensövernattning, tänkte jag.

Farmor gjorde mig sällskapoch hämtade den unga damen. Mormor kom och på vernissagemiddag och beundrade. Det blev så fint! Jag putsade kristallkroneprismor med fönsterputs, så den glimmade nästan som en discokula när jag var klar.

Varje gång jag går in från altanen, eller ut från matrummet gläds jag åt det ljusa, fräscha. Visst saknas lister, visst ska det upp tavlor och sånt, men det blev sån skillnad! Att titta från den "nya hallen" och slippa se de slitna, smustiga gamla tapeterna och fuktfläcken vid fönstret är helt enkelt fantastiskt!

Mellanspel

OK, så badrummet blev klart i mitten av maj. Underbart. Snabb iordningställning och återinflytt. Härligt. Men det VAR ju lite osorterat i förråden.

Efter Skottland skulle vi ha upp väskor på vinden igen. Jag stack upp näsan och resignerade. Det gick inte att få upp NÅNTING mer. Så det var bara att börja röja de minutrar och timmar som S sov. Och så behövde vi få iordning i verkstan för att få tömt i badrumsförrådet. Flytta omkring, bära, fixa. Tippen, läkarmissionen.

Och så- Nina trivdes juså bra i vardagsrummet. Alltså skulle hon få ny plats här uppe. Om vi bara flyttade pianot så... Fast vi KUNDE ju flytta TV och soffa också.

Lagom till skolstarten började projekt kaos- i -hela- huset. Den 13 september var det så pass att det gick att fira förtioåringen med vit duk och hyfsad ordning. Den 15 när vi åkte till Kållered gick det att dammsuga och torka golv ordenligt för första gången på veckor. Halva vinden var röjd och antalet kartonger hade minskat. Om man bortser från att alla våra skolböcker och skönlitteratur som legat i papperskassar i 10 år hade skyfflats ner i kartonger istället. Tio år gamla papperskassar har en förmåga att bli lite sköra...

Efter en månads fullständigt kaos var huset beboeligt igen. Förtiårspresenten hade vi tänkt skulle få vänta till våren. Vi hade ju så många små projekt att hantera...

Men så åkte vi till Kållered. Det visade sig att byggarbetarna skulle till Stockholm för kusinbarnsdop den 25 september. Tänk om de skulle stanna några dar? Och bara tapetsera?!

Simon 1 månad!

En hel månad! Stora karln!

Vi har firat med bad på morgonkvisten, premiärbad i stora baljan, och med regnpromenad. Som det regnade!

Igår hattifnattade han stora delar av dan, småsov, smååt, småkinkade. TILLSLUT somnade han ordentligt i TV-soffan, vid niosnåret, kanske, och sen sov han DJUPT till halvtvå. han vaknade inte ens när jag gick ner med honom och la mig.

...badbild kommer när jag tömmer kameran igen...

En månad som fempersonersfamilj

Det har inte hänt jättemycket hemma den här månaden. Lite grejer har kommit upp på vinden, några har kommit ner. Ute har tomten rensats och häckarna klippts. Halva rosenlandet är kvar och gamla hallonlandet, men, men.

Bäst är att det döda äppelträdet- saligt i åminnelse- mött sitt öde. Numer har studsmattan en bättre plats i skugghörnet. Perfekt!

R snackar med S.

Fredag 17 juni- och så var det dags!!

Harry Potter i soffan med familjen. Magen hade varit spänd- som i en lång sammandragning- hela dan. 20.44 kom något som helt uppenbart var en 30 s lång värk. Tre minuter senare en till. Och en till. 4 stycken kom på 13 minuter. Alla lika korta men absolut kännbara nog att kräva lite andningskoncentration.

Sa till O att "du får ta nattning och kök, verkar det som". Han sa "oj, vi ska nog ta in kaninen".

De såg klart filmen, jag duschade och tänkte att "nu stannar det". Icke. Var tredje minut, 30 s långa. När skulle det börja på riktigt då?

Jag mös med barnen en stund i stora sängen innan de la sig och sa "Är inte vi hemma imorgon när ni vaknar så är mormor det". R sa "kommer bebisen nu?" Jag sa "kanske, vi får se".

2245, ringde jag till KS. Fortfarande samma korta värkar, men precis innan jag ringde henne upplevde jag att djupandning inte riktigt räckte längre. Vi skulle avvakta lite, men om vi INTE kom inom 2 timmar skulle vi ringa igen.

Vi ringde mamma. Hon sa "ska jag vara beredd att komma inatt?". Vi sa "Nä, O hämtar dig nu". Jag insåg att jag ändå inte skulle vilja vara kvar så länge hemma. Det gick inte att ligga ner längre- jag vaggade runt och lyfte magen med händerna när värkarna kom. Medan O var borta insåg jag att nä, nu åker vi, så jag väntade utanför grinden när de kom.

Vaggade bort och luktade på rosorna vid infarten. Syrenerna är ju redan överblommade!

Så körde vi mot KS. Av säg 20 trafikljus var det rött ljus i 18. Men HALLÅ.

O parkerade bil och jag fick komma in direkt.

30 sekundersvärkarna fortsatte var tredje minut. Jag var öppen 4-5 cm när vi kom in vid halv tolv. CTG-kurvan var bra, och tio över 12  kom vi till ett förlossningsrum. Tio minuter senare fick jag äntligen lustgas. Världens bästa uppfinning!

Vi blev lämnade i fred. Lustgasen och jag umgicks flitigt- det var ju inte så långa pauser mellan värkarna. Gick upp för att gå på toa kanske kvart i ett. Det gick ju inte. Värkar utan lustgas är inte mysigt, så jag skyndade mig tillbaka.

Väl tillbaka hos mitt halmstrå- masken- kom värkarna intensivt och 0052 kom första skjutsen vatten. O ringde och BM kom. Mer vatten- bajsfärgat. Jag tänkte "Jävlar" för nu skulle vi inte få komma hem snabbt.

Sen var det inte till att tänka så mycket mer, för sen var det liksom dags. Och kvart över ett, efter inte många krystvärkar kom bebisen ut. En liten, fin, rosig pojke med alldeles runt huvud. Precis lika söt som storebror, och lika snabb att skrika som storasyster.

Välkommen till världen, lilleman!

Vid halvfyratiden fick sonen och jag flytta till ett dubbelrum där en mamma bodde med sin lilla flicka. O fick åka hem. Det var ju väldigt snopet att sitta där med sitt lilla mirakel och alla hormoner och ingen pappa att dela timmarna med!

Å andra sidan- att ensam få sitta och snusa och klämma på klappa på en nyföding är oerhört lyxigt.