Resumé 2001-2009

Stugan byggdes 1939 av morfar John och mormor Elvira, och de flyttade in där med sin treåring Gunilla när allt var klart. Morfar John fick cancerdiagnosen vid jul 1941, och i mars 1942 dog han. Mormor Elvira bodde kvar, och för att få det hela att gå runt hyrdes matrummet ut. Mormor Elvira jobbade på Beckis och skötte mat och tvätt för sina inneboende. Mormors småsystrar från Karlshamn kom upp till storasyster i Stockholm och fick bo här om tillfälle gavs.

I mars 2001 flyttade mormor Elvira till "hemmet". Tre veckor senare var hon död, och på sommarn flyttade vi in. Vi lämnade en 80 kvm lägenhet i Enköping. Jag hade kvar min 50 kvm lägenhet i Solna, fullt möblerad, och här stod stugans 70 kvm+källare full med mormors möbler, porsin, lakan mm. Mormor Elvira var allt annat än en sentimental och nostalgisk ekorre, så hon har slängt det mesta under åren. Hennes barnbarn har vansläktats och vill gärna, gärna spara.

Tidigt insåg vi att vi ville bygga om. Vi hade M A S S O R av idéer, och vi började med att låta dränera om. Inte för att vi hade det minsta lilla problem med fukt, men vi hade ju hört att det är så man ska göra. Vi renoverade sovrummet, för vi tänkte att det skulle vara en enkel match att ta bort de platsbyggda garderoberna. Det visade sig att de var lika gediget ihopsnickrade som vilken vägg som helst; rejält spontat virke med fyllning av spån... Så både parkettgolvet och det vävspända taket fick lagas i och fixas. Så det som vi trodde skulle ta en helg tog i slutänden flera månader...

I januari 2004 kom första barnet och sommaren därpå kom den andra. Matrummet gjordes om till barnrum. I samma veva som tvåan föddes ersatte vi gaspannan (från -49!) med elpatron och värmepump, satte upp markiser och byggde altan. Varför göra en sak i taget?

Om- och tillbyggnadsplanerna låg och skvalpade men blev inte riktigt prioriterade. Stugan kändes inte riktigt optimal för en tvåbarnsfamilj, och mormors kök som säkert var rena lyxen på 40-talen höll på att driva den matlagande sektionen av familjen till vansinnets rand. Något måste göras!