Ute och cyklar- ett mellaninlägg om barn och tvåhjulingar

R fick ju en ny, fin cykel i söndags. L var jätteledsen för att hon inte fick en blänkande ny femtonhundrakronorshoj hon också. Hon skulle ju få måla Rs gamla cykel, men nä, det smällde inte riktigt lika högt. Igår morse pratade vi om det igen, och plötsligt tinade hon. Vi diskuterade olika design- från nyckelpiga till prinsess med guldkronor. Den diskussionen slutade med att R sa "Mamma, får jag också måla min cykel". Skulle INTE tro det. Varulvsdesign låter förvisso coolt, men nja, inte på den alldeles nya cykeln.

Fröken C har ju inte riktigt varit överens med Rs gamla cykel, dock, eftersom den är mer "trillig" än hennes gamla. Igår em tog jag till en ful metod när vi kom hem kl 16 efter att dagis och skola stängt tidigt. Muta, kallas det. De fick cykla och jag gick till lilla konsumbutiken i Flysta. Där köpte vi glass och så fick de cykla hem igen. Det första som hände utanför grinden var att L trillade innan hon ens kommit upp på cykel. "Katastrof" tänkte jag. Pyttsan. Det gick hur bra som helst sen. Några omkullvältningar till blev det på ditvägen, men sen gick det som hejsan.

Sista backen hem mot gula huset gick vi. Hon var trött. Jag sa "Men klart att du orkar- du har ju fått glass i båda benen?" Hon tittade på mig och sa att "Nä, ena benet är nog inte riktigt fulltankat", och så flinade hon.

När vi kom hem ville hon fortsätta cykla. Fem eller sex gånger körde hon kvarteret runt. Runt, runt, runt. Utan problem. Stolt mamma. Stolt dotter.

De var JÄTTEDUKTIGA när de cyklade till affären. De stannade vid VARJE gatukorsning och väntade på mig som kom flåsandes bäst det gick. Igår var en av de dagarna när jag kan småjogga litegrann, i alla fall.

Nu ska vi bara få vårordning på våra stora cyklar, sen kan vi äntligen åka tvåhjuligt till dagis och skola. Vårlikt och miljösnällt!