Fas 3- att hitta en hantverkare

A L L A i mammagruppen har byggt om eller renoverat badrum och kök, och många på jobbet har haft hantverkare hemma. Någon av alla dessa MÅSTE väl ha en byggare att rekommendera? Öh. Inte det. En enda av mammorna var nöjd med sin hantverkare. Hennes make...

Vi fick tips från en kollega och ett från en sopran i Ängby Motettkör. Den första byggaren som kom hem var jättetrevlig och vi kände att "det här verkar väl bra?" Sen kom de andra som kom var lite äldre men de verkade rejäla och bra, så det kändes minst lika bra det!! Båda kom med bra synpunkter och vettiga förslag.

Efter en evinnerlig tid (tre veckor) fick vi så ett anbud och det låg ganska mycket högre än vi trott. Med spänning inväntade vi anbud nr 2. Men det kom aldrig...

Men sonens dagiskompis mamma tipsade om sin sambos föredetta kollega som driver ett byggföretag. Vi chansade. Han och hans kollega kom en tisdagskväll. Vi blev bara positivt överraskade!! Honom ville vi ha, men vi trodde att han skulle vara betydligt mycket dyrare än de andra.

Efter några dagar- på lördagen- ringde han upp sambon och lämnade ett pris som låg ungefär på 3/4 av det första, och därmed ungefär i den härad vi tänkt oss från början. Dessutom såg deras tidplan mycket bättre ut, så vi bestämde oss för att träffas igen.

Det gjorde vi i torsdags kväll, och nu ska vi bara kolla allt det där man ska kolla och gå till banken och SEN, sen...

De kan börja vid påsk. V I D P Å S K !???! Vi har en källare med 30 kvm skräp, möbler och bra-att-ha-saker att röja och en matkällarare som ska tömmas på konserver, finporslin, vin och annat. Och det är en helg kvar till påsk. En svårlöst ekvation, även för värsta tidsoptimisten!

Inget lån är klart och inget kontrakt är skrivet, men det känns som om vi ser ljuset i tunneln. På andra sidan tillbyggnationen och renoveringen i källaren ser jag mitt nya kök. Tänk, en fullstor kyl, en fullstor frys, skåp och lådor som rymmer vårt bohag. Och ett matrum. Tänk att kunna bjuda hem folk och kunna sitta och äta i ett matrum igen!

Fas 2- ritningar och bygglov

För att få ordning på det hela anlitade vi en arkitekt, och plötsligt fick vi skitsnygga ritningar och det började kännas verkligt att vi skulle bygga till. M E N så var det ju det här med bygglov. Vi skulle behöva bygga liiiite mer än vi egentligen får, så grannarnas samtycke skulle inhämtas. Först pratade O med alla grannar. Sen gick jag runt med ritningar och fick påskrifter och SEN, på vägen till Arlanda och Italienresan med familjen B, la vi bygglovsansökan på lådan i början av juni 2008. Snart fick vi respons. Våra inskickade ritniningar med påskrifter dög inte längre- nu skulle de blanketter som SBK skickade ut skrivas på av grannarna och skickas in. Stackars grannar- vilken terror bara för en 11 kvm tillbyggnad! Sommarn gick och hösten kom. I september hade vi inte hört mer, så vi ringde. De väntade på grannarnas påskrifter och "tja, man kan ju inte vänta hur länge som helst, men ni kan väl påminna grannarna?". Det kändes inte helt skoj att behöva gå runt och knacka dörr igen. Men vi behövde aldrig göra det. Veckan efter läste vi i SBKs diarium på nätet att beslut var utskickat, och att ANSÖKAN BIFALLITS!!! Några dagar senare fick vi dokumenten. JAA! Bubbelvinet fram. Nu var det ju så gott som klart. Eller? Julledigheten ägnades åt att ta fram ett väldigt detaljerat underlag att skicka till entreprenörer. En rumsa från ett större byggbolag fick bli stommen så att vi inte skulle glömma något. Nu skulle vi bara hitta någon som kunde bygga åt oss!

Resumé 2001-2009

Stugan byggdes 1939 av morfar John och mormor Elvira, och de flyttade in där med sin treåring Gunilla när allt var klart. Morfar John fick cancerdiagnosen vid jul 1941, och i mars 1942 dog han. Mormor Elvira bodde kvar, och för att få det hela att gå runt hyrdes matrummet ut. Mormor Elvira jobbade på Beckis och skötte mat och tvätt för sina inneboende. Mormors småsystrar från Karlshamn kom upp till storasyster i Stockholm och fick bo här om tillfälle gavs.

I mars 2001 flyttade mormor Elvira till "hemmet". Tre veckor senare var hon död, och på sommarn flyttade vi in. Vi lämnade en 80 kvm lägenhet i Enköping. Jag hade kvar min 50 kvm lägenhet i Solna, fullt möblerad, och här stod stugans 70 kvm+källare full med mormors möbler, porsin, lakan mm. Mormor Elvira var allt annat än en sentimental och nostalgisk ekorre, så hon har slängt det mesta under åren. Hennes barnbarn har vansläktats och vill gärna, gärna spara.

Tidigt insåg vi att vi ville bygga om. Vi hade M A S S O R av idéer, och vi började med att låta dränera om. Inte för att vi hade det minsta lilla problem med fukt, men vi hade ju hört att det är så man ska göra. Vi renoverade sovrummet, för vi tänkte att det skulle vara en enkel match att ta bort de platsbyggda garderoberna. Det visade sig att de var lika gediget ihopsnickrade som vilken vägg som helst; rejält spontat virke med fyllning av spån... Så både parkettgolvet och det vävspända taket fick lagas i och fixas. Så det som vi trodde skulle ta en helg tog i slutänden flera månader...

I januari 2004 kom första barnet och sommaren därpå kom den andra. Matrummet gjordes om till barnrum. I samma veva som tvåan föddes ersatte vi gaspannan (från -49!) med elpatron och värmepump, satte upp markiser och byggde altan. Varför göra en sak i taget?

Om- och tillbyggnadsplanerna låg och skvalpade men blev inte riktigt prioriterade. Stugan kändes inte riktigt optimal för en tvåbarnsfamilj, och mormors kök som säkert var rena lyxen på 40-talen höll på att driva den matlagande sektionen av familjen till vansinnets rand. Något måste göras!